Mangobellini - ett sant nöje...

Idag hade jag äran att stå på lagret och jobba.
Vilket iof kan vara väldigt skönt, eftersom man slipper stressen i butiken.
Men jag hatar att jobba med någon annan, och speciellt en viss någon annan.
Så jag kommer dit och där står en ny tjej idag. Jättesnälla J som också har pluggat sång och känner lite folk från både Rytmus och RML.
Jag tänker: Vilken lycka att äntligen få jobba med någon som både har jobbat förut på lagret och som är helt ok tjej att prata med!

MEN kl 11.55 öppnas dörren till lagret (min dröm krossas) och in kommer:
Den mest inkompetenta lagerarbetaren som finns! Vi kan kalla henne L.

Då får jag reda på att jag ska jobba med L på lagret och J ska gå upp i butiken.... Jag vill börja gråta.
L är nämligen helt okapabel att tänka själv. Och jag menar verkligen HELT.
Jag måste hela tiden säga till henne vilka varor som ska packas upp, vilka galgar man ska använda och var man ska larma. Den här kvinnan är 40 + och har jobbat flera gånger förut.
Men det är som om informationen inte ens går in i huvudet.
Visst, det är bra att man frågar om man inte förstår. MEN hur många gånger är det rimligt egentligen??? 10- 20? 30 - 40? 50 - 100? Det är där hon är just nu. Och hon är ju INTE nybörjare.

Jag har sagt till henne varje gång vi jobbar att man FÖRST ska packa upp påfyllnadsvaror, sånt som redan finns. INNAN det nya ska upp.
Jag vänder blicken i en kort stund och så har hon packat upp en hel drös med NYA varor som hon skickar upp till butiken, som de sedan skickar NER eftersom det INTE ska upp än.... Dubbelt jobb och slöseri med tid...

När hon ska larma kläderna så frågar hon : "Ska jag larma den HÄR?" och pekar mitt på ryggen av tröjan, där larmet kommer synas från EN MILS avstånd om den hänger i butiken så.
"Nej" säger jag. "Larma så att det inte syns så tydligt. Det är inte snyggt om den sitter mitt på tröjan så."
Då säger hon: "Men JB (chefen) har sagt att man SKA larma där..."
Jag - "Ja, fast det är inte snyggt och jag gör inte så i alla fall..."
L - "Ja, men JB har sagt att man ska det."
Jag - "Ja, men gör som du vill då, men varför frågar du då?"
- inget svar -

Sen frågar hon mig hur lång lunch hon har när hon ska jobba 6 timmar.
Jag säger att hon har en halvtimme (för det har man nu enligt fackets underbara nya regler).
Hon säger:
"Men jag tror att det är 45 min."

Jag - "Nej, det är en halvtimme."

L - "Men det är nog 45 min."
-----
"Men varför i helvete frågar du då??!!" skriker jag, inombords....
Sen går hon på 45 minuters lunch, fast hon har en halvtimme...

Sen när L's galgar tar slut och jag står och packar upp de 4 pallarna (och pallar är såna träpallar med tusen kartonger staplade på som man måste packa upp och sortera eftersom ALLT kommer blandat: barn, dam, underkläder mm) så slutar hon jobba... Hon bara går omkring och typ plockar upp lite papper och fixar lite med andra galgar och pratar i telefon....
Det är inte förrän jag säger till henne att hon kan inte bara sluta jobba, att hon får fortsätta med barnkläder om dam-galgarna till damkläderna är slut som hon kommer igång igen... långsamt.
Det är det här jag inte förstår...
Är människan helt tom i huvudet?
Finns det inget logiskt tänkande nånstans?
Eller är hon bara en idiot?

Och jag kan glädja er med att jag ska jobba med henne igen, imorgon....
Oj vad jag kände mig magsjuk helt plötsligt....