Mangobellini - ett sant nöje...

SÖNDAG:

Så var det slut på det roliga och dags att åka hem.
Jag gick ner till restaurangen. Åt av den gudomliga hotellfrukost- buffén. Sen packade jag allt. Låste in väskan på Centralstationen och gav mig ut för att leta efter ett par sneakers som jag sett en tjej ha på sig på festivalen. Hon sa att hon köpt dem på Karltex i Haga.
Ok. Jag hittar inte allt i Göteborg. Men jag listade ut att Haga måste ju vara vid Hagakysrkan i allafall.
Så jag tog spårvagnen dit och började leta. Jag frågade lite folk som ledde mig rätt. Jag köpte två par sneakers av en riktig trevlig (och söt) kille! Som också varit på WOW...


Glad och nöjd med ganska bra tid över tills flyget skulle gå, gick jag till centralstationen och väntade på flygbussen.
När jag kom till flygplatsen satt jag utanför och väntade.
Vilka är det då som kommer gåendes? Jo, Teddybears, med Rodrigo i spetsen som skriker "Englandsettan!!" och pekar på Kleerup hela tiden. Jag tackar för en sjukt bra spelning.
När jag senare ska köpa kaffe så kommer de och tränger sig för att köpa öl. haha.

När jag sen står i kö för att gå på flyget så hör jag konstiga tysta visslingar. Som när nån försöker vissla fast det blir kostiga "shh"- ljud. Jag tittar åt sidan och där står det " a thing" bredvid mig. Jag vet inte hur jag ska förklara.
Den här kvinnan, som ser ut som en man med kort svart hår, har på sig jeans, en urtvättad rosa t-shirt och jeansjacka. Samt en urtvättad blå påsväska. OCH "Jeans-dressed-She-male" hade SKÄGG!
Hon står och har konstiga touretts-ljud för sig själv. Sen står hon och tittar rakt ner i min påse med nya skor! Jag ger henne en Johan Glans "MU"- blick. Hon vänder sig tillbaka. Och fortsätter låta som en trasig visselpipa. Jag låter "henne" gå på flyget före mig, för jag vill vara säker på att inte sitta bredvid henne.
Men när jag kliver på planet så har jag bara valet att sitta på andra sidan gången om "henne".
Tack och lov så kommer det ett gäng och byter plats med henne så nu sitter hon längre bak. Men under hela flygturen kan jag, trots lock för öronen, höra ljuden.

Jag säger bara:
Home sweet home och Stockholm i mitt hjärta.

/S