Mangobellini - ett sant nöje...

Jag förstår inte varför det alltid måste vara så svårt. Varför kan vi inte bara vara ärliga och sluta spela spel?
En vän gav mig ett fint citat av Lars Winnerbäck en gång:


Det är så sant. Du kan inte bara våga vara ärlig och säga vad du egentligen vill. Och jag är för rädd för att veta.
Du säger en sak, men gör en helt annan.
Jag orkar inte vara den som alltid tar initiativet eller visar någon form av intresse. För vad jag än gör så känns det som om jag gör fel! Vad jag än gör, blir för mycket. Och gör jag ingenting, så är jag helt bortglömd. Så vad fan ska jag göra?! Vart går gränsen?
Jag avskyr den här förvirringen och osäkerheten. Det är inte jag.

Du snackar bara skit.
Och du kommer att förlora.