Mangobellini - ett sant nöje...

Jag mötte upp Sandra, Emma och Kicki vid centralen. Vi visste inte vart vi ville gå så det blev ett jäkla massa velande fram och tillbaka... Till slut gav jag upp på tjejerna och drog till Carpe Noctem på söder för att möta upp grabbarna (Oskar, Mackan, Jonte, Isac) istället. Fast jag hann bara komma in, hänga av mig och svepa en innan det var dags att röra sig mot den oändliga kön som väntade oss vid Fasching.

Där inne var det som vanligt fullt drag! Och bara massa sköna människor!

Så vi dansade tills fötterna gav vika! Efter nån timme så drog Isac och Mackan helt plötsligt.

Sen skulle jag och Oskar gå ut och kyla ner oss och då märker jag att jag har min väska har varit öppen.

Jag tänker inte så mycket mer på det. Allt det viktiga är ju kvar tänker jag....

Vi drar till 7 eleven, kommer tillbaka, jag går och ställer mig i den obligatoriska eviga tjej-toa kön.

Det är inte förrän jag kommer ut och ska ringa Oskar som jag kommer på att jag har tappat mobilen.

Det finns inget som kan nyktra till en så fort som panik. Jag springer in och kollar runt på golvet som en tok.

Frågar i baren, garderoben, andra baren. Ingenting.

En kille som som stod där jag antagligen tappade mobilen säger att han såg en kille plocka upp en mobil från golvet och gå med den mot garderoben... Men jag hade ju redan frågat där.

Det är ju så sjukt hur beroende man är av sin mobil. Man känner sig totalt utanför all mänsklig kontakt på nåt sätt. Man känner sig naken. Det är ju så skumt...

Så nu sitter jag här och väntar tills de öppnar ikväll för att se som det faktiskt var någon snäll själ som lämnade in den...

Lite lätt ångest...