Hur man blir av med en kille....
Jag såg filmen "Hur man blir av med en kille på 10 dagar" igår. Fick mig att tänka lite på situationer som jag själv har hamnat i och misstag som jag gjort. Självklart så upptäcker man ju inte misstagens allvarlighet förrän efteråt. Och då är det oftast försent...
Samtidigt som jag tänker: Måste det vara så krångligt? Måste man hela tiden spela spel, katt och råtta? Varför funkar det aldrig att vara sig själv? För jag orkar inte spela spel. Det är så synd att man alltid måste det. Man ska alltid vara svårflörtad och alltid vara smart, rolig etc. Man får ju aldrig säga något fel eller dumt.
Det är bara så jobbigt. Jag är trött på det.
Problemet är också att varje gång som jag bestämmer mig för att ge upp, så träffar jag någon eller så träffar jag just den personen som det alltid går åt helvete med.
Men jag VILL verkligen ge upp hoppet. Jag är så trött på att alltid behöva göra mig till och försöka vara rolig och smart när jag inte känner för det. OCH SPECIELLT när jag inte får något tillbaka.
Varför är det jag som alltid måste ta första steget? Och sen när jag gör det, nej men då är man ju FÖR PÅ.
Vart fan går gränsen? Så jag kanske ska ge upp, just nu i alla fall.
Jag undrar ju vad det är för fel på mig. Är det nåt fel på mig? Jag hoppas inte det....
