Mangobellini - ett sant nöje...

Asså... Vad är det för FEL på folk?
Och speciellt när de befinner sig i en affär? Speciellt där JAG jobbar.
Det är som att alla kunder har lämnat hjärnan hemma på köksbordet innan de gick hemifrån.
Alla de borde ha en sån där dörrmatta som det står: "Nycklar, Mobil, Vett i skallen!"
I onsdags jobbade jag heldag, vilket betyder att jag är i princip igång från 7 på morgon till 20.30 på kvällen.

Jag jobbar i en viss klädaffär.
Idag var det FÖR mycket folk. Jag höll på att få krupp! Hela dagen hänge jag ut provade kläder i mängder!
Why OH Why kan inte folk hänga ut det de har provat?? Är det såååå jobbigt? Tydligen så orkade du ju gå omkring med 254749674 kläder i famnen innan du gick in i provrummet. Där du dumpade ALLT på golvet och sen lämnade åt MIG. Som jag sedan ska plocka upp och sortera eftersom av de 567393954 kläderna så valde du EN tröja.... Samtidigt som jag har alla dina kläder i MIN famn nu, så kommer en och frågar om vi har fler på "den här" kavajen i lager.

Och asså, de betalar mig inte ens i närheten av tillräckligt, för att jag måste se en 80-årings tuttar när hon inte vet vilken BH-storlek hon har....

Samtidigt har du en universitets-pluggande tjej som tydligen fått hybris som tror att hon är chef, till kollega. En som ger dig råd och tips om hur DU ska jobba. Hon är ett år äldre och tycker minsann att hon har mer livserfarenhet och kunskap, för hon pluggar ju. Och sitter i kommunfullmäktige för miljöpartiet. Fine. Du, Reinfeldt och the Jolly Green Giant kan ju få bo i ett kollektiv medans jag faktiskt tänker leva, du vet, på riktigt. Hon stängde av P3 i lunchrummet! (?)

"Jobbar du här??" Den frågan fick jag ungefär 3456 gånger idag. "Nej, jag bara står här bakom kassan, tar betalt, packar saker och ser allmänt söt ut. Jag tänkte gömma mig i nåt av skåpen så att nästa gång de öppnar kassalådan så hoppar jag fram och skriker "Suprise!", tar alla cashen och springer ut. Samtidigt som jag skriker "MUHAHAHA", med djup monsterröst."

Jag har fått ett nervsammanbrott. Jag gick omkring idag och tänkte i flera timmar: "Varför är du här? DU borde inte vara HÄR. Du kan få bättre!"

Och vad är det för FEEEL på folk som står i KÖ!?!?! Fattar ni inte att : JAG ÄR INGEN MASKIN, JAG ÄR KVINNA!

Så fort de får vänta i fem sekunder så börjar de ropa "Finns det bara EN kassa?"
Sen tar DE tusen åååår på sig att lägga upp allt som de ska köpa och står och debatterar om de verkligen SKA köpa den där strumpan. Sen har de TUSEN kuponger som de bara MÅSTE utnyttja.
Dessa lobotomerade idioter VET att de ska betala. De VET att de måste ta upp plånboken eller korten. Varför står de i den där Godforsäjkna kön annars?!
MEN....MEN! Neeeeeejjj. De tar inte upp vare sig plånbok eller kort förrän jag har sagt EXAKT vilken summa det blir. Och sen kommer frågan. Och detta är varje gång: "Har du tagit kupongen också?"

Det finns en till ras med kunder. De som absolut-inte-alls-under-några-omständigheter kan vänta på att få tillbaka växeln. Det är som om de sträcker fram handen och tar växeln ur lådan innan jag ens öppnat den! Det finns en sub-ras till dessa: De som står med handen framme och VÄNTAR, DIREKT efter att jag fått pengarna, på att få pengarna tillbaka. Det är SÅ sjuukt otrevligt. Så ohyfsat. Jag fattar verkligen inte.

Och alla dessa skirkande barn!! Herregullan! Asså, visst jag gillar barn. Men när en förälder sätter en unge på disken som skriker 240 decibel så att jag blir döv på ena örat och får kronisk tinnitus i andra, DÅ gillar jag inte barn. Och vad ska jag göra? Jag kan ju bara stå där och se glad ut och typ säga: Ja, barn, hehe, vad ska man göra? och sen le igen.
Medans man inombords undrar vad som skulle hända om JAG började skrika så.
För ibland så vill man det. Speciellt efter en dag som den här. Speciellt när det är sommar ute. Speciellt när en nyfiken 8 åring ler och frågar: "Är det kul att jobba i affär?"....Då vill man bara lägga sig ner på golvet och gråta....