Back to school
Så var första veckan på Rockmusikerlinjen slut. Och det är jag med! Fast med en sjuk känsla av otrolig glädje!
Hela veckan har vi blivit pumpade med information om skolan. Vi har haft föreläsningar på förmiddagen och rep på eftermiddagen.
Jag måste säga att jag är så stolt över min ensemble grupp som lyckades repa in 6 låtar på tre dagar! Ni är bäst!
Jag har precis som alla andra i vår stora klass på 50 elever inte lärt mig allas namn. Jag tror att jag har hälsat på samma kille tre gånger nu och ingen av oss har känt igen varandra!
Igår var jag helt slut när jag kom hem. Men då ringde Aino och påminde mig om att Autopilot Society hade spelning på Mosebacke. Och det är ju klart att jag blir pepp och vill gå och supporta mina MQ vänner. Så jag möter Aino där och vi går in och börjar peppa. "No drinking on a schoolnight" borde det stått i min panna. Ingen bra idé att häva efter att man haft en föreläsning på TRE timmar och sen låst in sig i en replokal i tre timmar till de senaste tre dagarna.... "Three is the magic number..."
Men jag hade så sjukt kul och grabbarna var så jävla bra!
Sen fick jag sällskap av Chris till Gullmars. Efter att han gått på sin buss var det tio minuter kvar till min skulle gå. Och jag började bli hungrig. Så jag går till grillen och köper pommes. Asså. Om man jobbar på en bussterminal så borde det vara förbjudet att vara så långsam som den här snubben var. Det tog honom 7 minuter att fixa en kebeb med pommes-låda till killen före. Han försökte typ bygga ett eiffeltorn av fefferonin. ALLT skulle vara perfekt. Han räknade lökringarna och gjorde en smilyface med ketchup.
Sen var det min tur.
Han pratade i en EVIGHET, självklart om vart jag kom i från och vad jag hette och allt det vanliga.
Jag står och nervöst kollar på klockan eftersom jag inte KAN missa den här bussen. Då skulle jag behövt vänta en timme! Och jag var så slut att jag skulle kunnat somna ståendes mitt inne på grillen.
När jag tillslut fått min mat så går jag till hållplatsen. Då är självklart bussen 20 minuter sen.
Det är SVINKALLT, det blåser och jag var skittrött. Jag försöker äta lite men jag orkar inte för pommesen har frusit innan den hinner till min mun.
När bussen ÄNTLIGEN kommer så sover jag hela vägen till Skogås. När jag komer hem vid 2 tiden är jag så trött att jag bara byter om och slänger mig i sängen och slänger lådan med pommes vid TVn.
Jag somnar direkt. Efter vad som känns som en timme vaknar jag och är jättehungrig. Jag kommer på att jag har mat och mitt i natten (may I remind you, I was dragen) ligger jag i min säng och äter kalla pommes med iskall ketchup.
Idag kan jag ju säga att jag hade en huvudvärk och trötthet utan dess like. Men kul, det hade jag minsann!
Hela veckan har vi blivit pumpade med information om skolan. Vi har haft föreläsningar på förmiddagen och rep på eftermiddagen.
Jag måste säga att jag är så stolt över min ensemble grupp som lyckades repa in 6 låtar på tre dagar! Ni är bäst!
Jag har precis som alla andra i vår stora klass på 50 elever inte lärt mig allas namn. Jag tror att jag har hälsat på samma kille tre gånger nu och ingen av oss har känt igen varandra!
Igår var jag helt slut när jag kom hem. Men då ringde Aino och påminde mig om att Autopilot Society hade spelning på Mosebacke. Och det är ju klart att jag blir pepp och vill gå och supporta mina MQ vänner. Så jag möter Aino där och vi går in och börjar peppa. "No drinking on a schoolnight" borde det stått i min panna. Ingen bra idé att häva efter att man haft en föreläsning på TRE timmar och sen låst in sig i en replokal i tre timmar till de senaste tre dagarna.... "Three is the magic number..."
Men jag hade så sjukt kul och grabbarna var så jävla bra!
Sen fick jag sällskap av Chris till Gullmars. Efter att han gått på sin buss var det tio minuter kvar till min skulle gå. Och jag började bli hungrig. Så jag går till grillen och köper pommes. Asså. Om man jobbar på en bussterminal så borde det vara förbjudet att vara så långsam som den här snubben var. Det tog honom 7 minuter att fixa en kebeb med pommes-låda till killen före. Han försökte typ bygga ett eiffeltorn av fefferonin. ALLT skulle vara perfekt. Han räknade lökringarna och gjorde en smilyface med ketchup.
Sen var det min tur.
Han pratade i en EVIGHET, självklart om vart jag kom i från och vad jag hette och allt det vanliga.
Jag står och nervöst kollar på klockan eftersom jag inte KAN missa den här bussen. Då skulle jag behövt vänta en timme! Och jag var så slut att jag skulle kunnat somna ståendes mitt inne på grillen.
När jag tillslut fått min mat så går jag till hållplatsen. Då är självklart bussen 20 minuter sen.
Det är SVINKALLT, det blåser och jag var skittrött. Jag försöker äta lite men jag orkar inte för pommesen har frusit innan den hinner till min mun.
När bussen ÄNTLIGEN kommer så sover jag hela vägen till Skogås. När jag komer hem vid 2 tiden är jag så trött att jag bara byter om och slänger mig i sängen och slänger lådan med pommes vid TVn.
Jag somnar direkt. Efter vad som känns som en timme vaknar jag och är jättehungrig. Jag kommer på att jag har mat och mitt i natten (may I remind you, I was dragen) ligger jag i min säng och äter kalla pommes med iskall ketchup.
Idag kan jag ju säga att jag hade en huvudvärk och trötthet utan dess like. Men kul, det hade jag minsann!
WOW. Hemresan.
SÖNDAG:
Så var det slut på det roliga och dags att åka hem.
Jag gick ner till restaurangen. Åt av den gudomliga hotellfrukost- buffén. Sen packade jag allt. Låste in väskan på Centralstationen och gav mig ut för att leta efter ett par sneakers som jag sett en tjej ha på sig på festivalen. Hon sa att hon köpt dem på Karltex i Haga.
Ok. Jag hittar inte allt i Göteborg. Men jag listade ut att Haga måste ju vara vid Hagakysrkan i allafall.
Så jag tog spårvagnen dit och började leta. Jag frågade lite folk som ledde mig rätt. Jag köpte två par sneakers av en riktig trevlig (och söt) kille! Som också varit på WOW...
Glad och nöjd med ganska bra tid över tills flyget skulle gå, gick jag till centralstationen och väntade på flygbussen.
När jag kom till flygplatsen satt jag utanför och väntade.
Vilka är det då som kommer gåendes? Jo, Teddybears, med Rodrigo i spetsen som skriker "Englandsettan!!" och pekar på Kleerup hela tiden. Jag tackar för en sjukt bra spelning.
När jag senare ska köpa kaffe så kommer de och tränger sig för att köpa öl. haha.
När jag sen står i kö för att gå på flyget så hör jag konstiga tysta visslingar. Som när nån försöker vissla fast det blir kostiga "shh"- ljud. Jag tittar åt sidan och där står det " a thing" bredvid mig. Jag vet inte hur jag ska förklara.
Den här kvinnan, som ser ut som en man med kort svart hår, har på sig jeans, en urtvättad rosa t-shirt och jeansjacka. Samt en urtvättad blå påsväska. OCH "Jeans-dressed-She-male" hade SKÄGG!
Hon står och har konstiga touretts-ljud för sig själv. Sen står hon och tittar rakt ner i min påse med nya skor! Jag ger henne en Johan Glans "MU"- blick. Hon vänder sig tillbaka. Och fortsätter låta som en trasig visselpipa. Jag låter "henne" gå på flyget före mig, för jag vill vara säker på att inte sitta bredvid henne.
Men när jag kliver på planet så har jag bara valet att sitta på andra sidan gången om "henne".
Tack och lov så kommer det ett gäng och byter plats med henne så nu sitter hon längre bak. Men under hela flygturen kan jag, trots lock för öronen, höra ljuden.
Jag säger bara:
Home sweet home och Stockholm i mitt hjärta.
/S
Så var det slut på det roliga och dags att åka hem.
Jag gick ner till restaurangen. Åt av den gudomliga hotellfrukost- buffén. Sen packade jag allt. Låste in väskan på Centralstationen och gav mig ut för att leta efter ett par sneakers som jag sett en tjej ha på sig på festivalen. Hon sa att hon köpt dem på Karltex i Haga.
Ok. Jag hittar inte allt i Göteborg. Men jag listade ut att Haga måste ju vara vid Hagakysrkan i allafall.
Så jag tog spårvagnen dit och började leta. Jag frågade lite folk som ledde mig rätt. Jag köpte två par sneakers av en riktig trevlig (och söt) kille! Som också varit på WOW...
Glad och nöjd med ganska bra tid över tills flyget skulle gå, gick jag till centralstationen och väntade på flygbussen.
När jag kom till flygplatsen satt jag utanför och väntade.
Vilka är det då som kommer gåendes? Jo, Teddybears, med Rodrigo i spetsen som skriker "Englandsettan!!" och pekar på Kleerup hela tiden. Jag tackar för en sjukt bra spelning.
När jag senare ska köpa kaffe så kommer de och tränger sig för att köpa öl. haha.
När jag sen står i kö för att gå på flyget så hör jag konstiga tysta visslingar. Som när nån försöker vissla fast det blir kostiga "shh"- ljud. Jag tittar åt sidan och där står det " a thing" bredvid mig. Jag vet inte hur jag ska förklara.
Den här kvinnan, som ser ut som en man med kort svart hår, har på sig jeans, en urtvättad rosa t-shirt och jeansjacka. Samt en urtvättad blå påsväska. OCH "Jeans-dressed-She-male" hade SKÄGG!
Hon står och har konstiga touretts-ljud för sig själv. Sen står hon och tittar rakt ner i min påse med nya skor! Jag ger henne en Johan Glans "MU"- blick. Hon vänder sig tillbaka. Och fortsätter låta som en trasig visselpipa. Jag låter "henne" gå på flyget före mig, för jag vill vara säker på att inte sitta bredvid henne.
Men när jag kliver på planet så har jag bara valet att sitta på andra sidan gången om "henne".
Tack och lov så kommer det ett gäng och byter plats med henne så nu sitter hon längre bak. Men under hela flygturen kan jag, trots lock för öronen, höra ljuden.
Jag säger bara:
Home sweet home och Stockholm i mitt hjärta.
/S
Way Out West Dag 2.
Andra dagen på Way Out West mötte jag upp Sandra och Elin.
Det var helt fruktansvärt varmt!
Alla vi hade tagit på oss helt fel kläder eftersom SMHI sa att det skulle regna. Det var 30 grader varmt och sol!
Sandra hade dessutom svarta byxor, svarta strumpor och svarta skor! Haha!
Men vi tänkte att det går säkert över och gick för att kolla på Shout Out Louds. Där såg det ut som om 200 pers lagt sig i gräset och dött av utmattning från värmen! Det var olidligt.
Så vi bestämde oss för att åka "hem" och byta om och sedan komma tillbaka till Regina Spector och Erykah Badu.
Men när vi kommer tillbaka vid 17 - tiden så har molnen börjat hopa sig och så fort vi kommer in på området igen så börjar det regna. Jag har min regnponcho och sätter mig framför stora scenen för att vänta på Erykah Badu. Sandra och Elin drar till Regina Spector.
TACK FÖR REGNPONCHOS!!
Det började monsunregna igen en halvtimme innan Erykah. Och om jag inte hade haft den hade jag blivit galen.
Sen slutade det självklart regna när hon började spela.
Min kamera lade av, antagligen av vattenskador mitt under spelningen. Så jag fick typ bara två bilder.
Sen gick jag och letade efter Sandra och Elin vid öl-området. Då stötte jag ihop med Salem smalem. Som det självklart alltid är trevligt att träffa på lite...överallt... hmm...
"Jag är inte konstig för att jag råkar vara där du är, överallt, alltid. Jag lovar!" - brukar vara tankegången som pågår i mitt huvud varje gång jag träffar honom...
Och vilken tur jag hade att hans kompis kände igen mig från sist jag var i Göteborg och träffade dem. Han var ju tvungen att fråga om jag var "en sån där groupie" och om det var ett "sånt förhållande vi hade till varandra". Vart än Salem går, där är jag.
Så sjukt pinsamt att jag hoppas att det går ett halvår till innan jag stöter på honom igen. Så att han kanske glömt bort allt det pinsamma.
Nej. Ok. Kanske inte sååå länge....
Ölen som fanns inne på det inhängnade, vaktade, 20 årsgräns-området på Way out west var förresten utspädd till 90%. Det var BARA vatten. Eller typ saft. Som kostade 50 spänn. Så jag lät bli.
Jag tänkte inte spendera mina pengar som jag stått i kö för i tre timmar, till blaskig, overpriced ful-öl!
Sen kom surprisen att Lily Allen ställt in (TACK!) och att Teddybears feat. Mapei skulle spela.
Jag måste säga att det var den bästa spelningen på hela Way out west! Sjukt, sjukt, sjukt BRA!
Jag tappade bort mitt posse, så jag stod vid den stora skärmen med massa folk och dansade i leran.
Sen var det dags för den allra sista konserten på WOW. Kanye West.
Jag måste säga att det var mycket bättre än vad jag tänkt mig. Och eftersom det var den sista spelningen för festivalen så var ju verkligen ALLA där och tittade.
Det vart en sjuk dans-fest vid den sidan om scenen som vi stod på. Och när de spelade Stronger och Golddigger så typ dog jag och Sandra! Det var Fan-bloody-tastic!
To be continued....
Det var helt fruktansvärt varmt!
Alla vi hade tagit på oss helt fel kläder eftersom SMHI sa att det skulle regna. Det var 30 grader varmt och sol!
Sandra hade dessutom svarta byxor, svarta strumpor och svarta skor! Haha!
Men vi tänkte att det går säkert över och gick för att kolla på Shout Out Louds. Där såg det ut som om 200 pers lagt sig i gräset och dött av utmattning från värmen! Det var olidligt.
Så vi bestämde oss för att åka "hem" och byta om och sedan komma tillbaka till Regina Spector och Erykah Badu.
Men när vi kommer tillbaka vid 17 - tiden så har molnen börjat hopa sig och så fort vi kommer in på området igen så börjar det regna. Jag har min regnponcho och sätter mig framför stora scenen för att vänta på Erykah Badu. Sandra och Elin drar till Regina Spector.
TACK FÖR REGNPONCHOS!!
Det började monsunregna igen en halvtimme innan Erykah. Och om jag inte hade haft den hade jag blivit galen.
Sen slutade det självklart regna när hon började spela.
Sen vill jag EFTERLYSA:
Rosmarie som stod bredvid mig på Erykah Badu.
Hon går på Piteå musikhögskolas studiolinje och spelar keyboard!
Jag skulle gärna vilja ha kopior på dina Erykah bilder...
Rosmarie som stod bredvid mig på Erykah Badu.
Hon går på Piteå musikhögskolas studiolinje och spelar keyboard!
Jag skulle gärna vilja ha kopior på dina Erykah bilder...
Min kamera lade av, antagligen av vattenskador mitt under spelningen. Så jag fick typ bara två bilder.
Sen gick jag och letade efter Sandra och Elin vid öl-området. Då stötte jag ihop med Salem smalem. Som det självklart alltid är trevligt att träffa på lite...överallt... hmm...
"Jag är inte konstig för att jag råkar vara där du är, överallt, alltid. Jag lovar!" - brukar vara tankegången som pågår i mitt huvud varje gång jag träffar honom...
Och vilken tur jag hade att hans kompis kände igen mig från sist jag var i Göteborg och träffade dem. Han var ju tvungen att fråga om jag var "en sån där groupie" och om det var ett "sånt förhållande vi hade till varandra". Vart än Salem går, där är jag.
Så sjukt pinsamt att jag hoppas att det går ett halvår till innan jag stöter på honom igen. Så att han kanske glömt bort allt det pinsamma.
Nej. Ok. Kanske inte sååå länge....
Ölen som fanns inne på det inhängnade, vaktade, 20 årsgräns-området på Way out west var förresten utspädd till 90%. Det var BARA vatten. Eller typ saft. Som kostade 50 spänn. Så jag lät bli.
Jag tänkte inte spendera mina pengar som jag stått i kö för i tre timmar, till blaskig, overpriced ful-öl!
Sen kom surprisen att Lily Allen ställt in (TACK!) och att Teddybears feat. Mapei skulle spela.
Jag måste säga att det var den bästa spelningen på hela Way out west! Sjukt, sjukt, sjukt BRA!
Jag tappade bort mitt posse, så jag stod vid den stora skärmen med massa folk och dansade i leran.
Sen var det dags för den allra sista konserten på WOW. Kanye West.
Jag måste säga att det var mycket bättre än vad jag tänkt mig. Och eftersom det var den sista spelningen för festivalen så var ju verkligen ALLA där och tittade.
Det vart en sjuk dans-fest vid den sidan om scenen som vi stod på. Och när de spelade Stronger och Golddigger så typ dog jag och Sandra! Det var Fan-bloody-tastic!
To be continued....
Way Out West. Dag 1.
Jag har varit på den först Way Out West festivalen i Göteborg!
Och det var knappt att jag fick tag på festivalpass. Sandra som jag skulle åka med fick bara pass för den andra av två dagar.
Jag kommer till Götet och checkar in på mitt hotell. Sen drar jag till festivalen. Jag är ju själv först dagen. När jag kommer dit så måste man byta in sin biljett till ett armband. Och så ställer jag mig i kön till entrén. Där står BARA massa emo-fjortonåringar. Och jag börjar undra om jag kommit rätt. Försöker se mig omkring för att se om nån har "vuxen" banden.
På väg in blir man såklart muddrad och fråntagen sina paraplyn och andra burkar och flaskor.
Inne på festivalområdet går jag ner på gräsområdet till höger och möts av ett jättestort cirkustält, där det fanns en scen. Lite längre fram finns matområdet, bankomat och lite godisstånd.
På vänster sida fanns den sk "stora" scenen och "starköl"-området. Rakt fram fannsen gigantisk skärm och bakom den fanns en till scen.
Salem Al Fakir spelar först så jag går snällt och ställer mig framme vid scenen med massa minderåriga.
Då börjar det regna. Eftersom mitt paraply blivit beslagtaget så har jag bara min tröja. Jag sätter mig ner (och förbannar mig själv för att jag valde en vit, lång tröja att ha på mig) Drar mig adidas tröja över huvudet och hoppas att det ska sluta snart.... Nej nej.. det börjar ÖSA ner regn! Jag blir bara blötare och blötare. Sitter där i en timme typ. När konserten ska börja så slutar det regna helt plötsligt.
Jag hade ju redan sett grabbarna spela två dagar innan på skansen så jag kände igen manuskriptet. Men det är alltid kul att se Salems hip-moves.
Jag var hungrig redan innan jag kom in på området men jag ville se konserten så jag väntade med att äta.
Jag frågar runt om de tar kort NÅNSTANS på området. Men icke. Vid den här tiden har det strömmat in ganska mycket folk, som också var hungriga. och som också märkt att ingen tar kort. Så kön till de TVÅ bankomaterna har börjar ringla sig lång. Och jag menar verkligen lång. 70-80 meter säkert.
Så nu är jag trött, hungrig och framför allt blöt. Men jag ställer mig där och tänker att det går säkert fort.
HA! Sucker! Efter en kvart går ena bankomaten sönder!
Det finns nu bara EN bankomat och 300 pers i kö till bankomaten!
Jag står i den bankomatkön i 2 timmar och 20 minuter!!!
Folk har börjat tränga sig före i kön. Och nu är alla riktigt hungriga och sura. Plus att alla som står i kön missar ju massa konserter.
Precis några personer innan mig så är det några killar som trängt sig.
När en av trängselkillarna ska ta ut pengar så säger bankomaten emot. HAN HAR INGA PENGAR KVAR! MUHAHAHA!
Karma.
När det är min tur så har den andra bankomaten börjat fungera. Och nu börjar det gå rykten om att den inte tar visa kort. Men jag kommer fram. Sätter in kortet, trycker koden, summan. Och till min otroliga LYCKA, det kommer ut pengar! Ka-CHING!
Det var en sjuk lättnad.
Jag sprang och köpte hamburgare och TRYCKTE i mig den som en galning! Satt samtidigt och tittade på Hellakopters på skärmen.
Sen började det faktiskt bli lite tråkigt att vara där själv. Jag träffade verkligen INGEN jag kände.
Nu var klockan 19.30 - ish. Då började det ösa ner regn igen. Vi den här tiden hade de börjat dela ut regn-ponchos till alla. Men jag var ju redan blöt. så det hjälpte ju inte så mycket.
Jag gav upp på den första dagen och gick tillbaka till hotellet.
To be continued....
Och det var knappt att jag fick tag på festivalpass. Sandra som jag skulle åka med fick bara pass för den andra av två dagar.
Jag kommer till Götet och checkar in på mitt hotell. Sen drar jag till festivalen. Jag är ju själv först dagen. När jag kommer dit så måste man byta in sin biljett till ett armband. Och så ställer jag mig i kön till entrén. Där står BARA massa emo-fjortonåringar. Och jag börjar undra om jag kommit rätt. Försöker se mig omkring för att se om nån har "vuxen" banden.
På väg in blir man såklart muddrad och fråntagen sina paraplyn och andra burkar och flaskor.
Inne på festivalområdet går jag ner på gräsområdet till höger och möts av ett jättestort cirkustält, där det fanns en scen. Lite längre fram finns matområdet, bankomat och lite godisstånd.
På vänster sida fanns den sk "stora" scenen och "starköl"-området. Rakt fram fannsen gigantisk skärm och bakom den fanns en till scen.
Salem Al Fakir spelar först så jag går snällt och ställer mig framme vid scenen med massa minderåriga.
Då börjar det regna. Eftersom mitt paraply blivit beslagtaget så har jag bara min tröja. Jag sätter mig ner (och förbannar mig själv för att jag valde en vit, lång tröja att ha på mig) Drar mig adidas tröja över huvudet och hoppas att det ska sluta snart.... Nej nej.. det börjar ÖSA ner regn! Jag blir bara blötare och blötare. Sitter där i en timme typ. När konserten ska börja så slutar det regna helt plötsligt.
Jag hade ju redan sett grabbarna spela två dagar innan på skansen så jag kände igen manuskriptet. Men det är alltid kul att se Salems hip-moves.
Jag var hungrig redan innan jag kom in på området men jag ville se konserten så jag väntade med att äta.
Jag frågar runt om de tar kort NÅNSTANS på området. Men icke. Vid den här tiden har det strömmat in ganska mycket folk, som också var hungriga. och som också märkt att ingen tar kort. Så kön till de TVÅ bankomaterna har börjar ringla sig lång. Och jag menar verkligen lång. 70-80 meter säkert.
Så nu är jag trött, hungrig och framför allt blöt. Men jag ställer mig där och tänker att det går säkert fort.
HA! Sucker! Efter en kvart går ena bankomaten sönder!
Det finns nu bara EN bankomat och 300 pers i kö till bankomaten!
Jag står i den bankomatkön i 2 timmar och 20 minuter!!!
Folk har börjat tränga sig före i kön. Och nu är alla riktigt hungriga och sura. Plus att alla som står i kön missar ju massa konserter.
Precis några personer innan mig så är det några killar som trängt sig.
När en av trängselkillarna ska ta ut pengar så säger bankomaten emot. HAN HAR INGA PENGAR KVAR! MUHAHAHA!
Karma.
När det är min tur så har den andra bankomaten börjat fungera. Och nu börjar det gå rykten om att den inte tar visa kort. Men jag kommer fram. Sätter in kortet, trycker koden, summan. Och till min otroliga LYCKA, det kommer ut pengar! Ka-CHING!
Det var en sjuk lättnad.
Jag sprang och köpte hamburgare och TRYCKTE i mig den som en galning! Satt samtidigt och tittade på Hellakopters på skärmen.
Sen började det faktiskt bli lite tråkigt att vara där själv. Jag träffade verkligen INGEN jag kände.
Nu var klockan 19.30 - ish. Då började det ösa ner regn igen. Vi den här tiden hade de börjat dela ut regn-ponchos till alla. Men jag var ju redan blöt. så det hjälpte ju inte så mycket.
Jag gav upp på den första dagen och gick tillbaka till hotellet.
To be continued....
Hej och välkomna tillbaka.
Jag har inte skrivit på länge. I know. Men jag tappade stinget lite kände jag. Det blev inte bra. Så nu har jag kommit tillbaka från min konstpaus och ska skriva igen!
Plus att jag har typ inte gjort nånting annat än att jobba vareviga dag! Gah!
Men jag ska inte skriva nu. Jag har precis kommit hem från Way Out West i Göteborg och är slutkörd. Och jag ska skriva ALLT om det. Men jag vill att det blir bra så därför får det vänta nån dag eller två. För jag måste tillbaka till jobbet igen. Ni är väldigt välkomna dit om ni vill på semester till tropikerna. Det är nämligen 28 grader varmt på mitt jobb. Luftkonditioneringen skickar ut VARM LUFT. Och ingen vill komma och laga. Svetten rinner, spotlightsen från taket värmer ännu mer kunderna klagar, barnen klagar, JAG klagar. Tillochmed chefen klagar.
Jag vet att det är inne med hela "Global Warming" grejen. Men det här är ju löjligt.
Plus att jag har typ inte gjort nånting annat än att jobba vareviga dag! Gah!
Men jag ska inte skriva nu. Jag har precis kommit hem från Way Out West i Göteborg och är slutkörd. Och jag ska skriva ALLT om det. Men jag vill att det blir bra så därför får det vänta nån dag eller två. För jag måste tillbaka till jobbet igen. Ni är väldigt välkomna dit om ni vill på semester till tropikerna. Det är nämligen 28 grader varmt på mitt jobb. Luftkonditioneringen skickar ut VARM LUFT. Och ingen vill komma och laga. Svetten rinner, spotlightsen från taket värmer ännu mer kunderna klagar, barnen klagar, JAG klagar. Tillochmed chefen klagar.
Jag vet att det är inne med hela "Global Warming" grejen. Men det här är ju löjligt.
