Back to school
Så var första veckan på Rockmusikerlinjen slut. Och det är jag med! Fast med en sjuk känsla av otrolig glädje!
Hela veckan har vi blivit pumpade med information om skolan. Vi har haft föreläsningar på förmiddagen och rep på eftermiddagen.
Jag måste säga att jag är så stolt över min ensemble grupp som lyckades repa in 6 låtar på tre dagar! Ni är bäst!
Jag har precis som alla andra i vår stora klass på 50 elever inte lärt mig allas namn. Jag tror att jag har hälsat på samma kille tre gånger nu och ingen av oss har känt igen varandra!
Igår var jag helt slut när jag kom hem. Men då ringde Aino och påminde mig om att Autopilot Society hade spelning på Mosebacke. Och det är ju klart att jag blir pepp och vill gå och supporta mina MQ vänner. Så jag möter Aino där och vi går in och börjar peppa. "No drinking on a schoolnight" borde det stått i min panna. Ingen bra idé att häva efter att man haft en föreläsning på TRE timmar och sen låst in sig i en replokal i tre timmar till de senaste tre dagarna.... "Three is the magic number..."
Men jag hade så sjukt kul och grabbarna var så jävla bra!
Sen fick jag sällskap av Chris till Gullmars. Efter att han gått på sin buss var det tio minuter kvar till min skulle gå. Och jag började bli hungrig. Så jag går till grillen och köper pommes. Asså. Om man jobbar på en bussterminal så borde det vara förbjudet att vara så långsam som den här snubben var. Det tog honom 7 minuter att fixa en kebeb med pommes-låda till killen före. Han försökte typ bygga ett eiffeltorn av fefferonin. ALLT skulle vara perfekt. Han räknade lökringarna och gjorde en smilyface med ketchup.
Sen var det min tur.
Han pratade i en EVIGHET, självklart om vart jag kom i från och vad jag hette och allt det vanliga.
Jag står och nervöst kollar på klockan eftersom jag inte KAN missa den här bussen. Då skulle jag behövt vänta en timme! Och jag var så slut att jag skulle kunnat somna ståendes mitt inne på grillen.
När jag tillslut fått min mat så går jag till hållplatsen. Då är självklart bussen 20 minuter sen.
Det är SVINKALLT, det blåser och jag var skittrött. Jag försöker äta lite men jag orkar inte för pommesen har frusit innan den hinner till min mun.
När bussen ÄNTLIGEN kommer så sover jag hela vägen till Skogås. När jag komer hem vid 2 tiden är jag så trött att jag bara byter om och slänger mig i sängen och slänger lådan med pommes vid TVn.
Jag somnar direkt. Efter vad som känns som en timme vaknar jag och är jättehungrig. Jag kommer på att jag har mat och mitt i natten (may I remind you, I was dragen) ligger jag i min säng och äter kalla pommes med iskall ketchup.
Idag kan jag ju säga att jag hade en huvudvärk och trötthet utan dess like. Men kul, det hade jag minsann!
Hela veckan har vi blivit pumpade med information om skolan. Vi har haft föreläsningar på förmiddagen och rep på eftermiddagen.
Jag måste säga att jag är så stolt över min ensemble grupp som lyckades repa in 6 låtar på tre dagar! Ni är bäst!
Jag har precis som alla andra i vår stora klass på 50 elever inte lärt mig allas namn. Jag tror att jag har hälsat på samma kille tre gånger nu och ingen av oss har känt igen varandra!
Igår var jag helt slut när jag kom hem. Men då ringde Aino och påminde mig om att Autopilot Society hade spelning på Mosebacke. Och det är ju klart att jag blir pepp och vill gå och supporta mina MQ vänner. Så jag möter Aino där och vi går in och börjar peppa. "No drinking on a schoolnight" borde det stått i min panna. Ingen bra idé att häva efter att man haft en föreläsning på TRE timmar och sen låst in sig i en replokal i tre timmar till de senaste tre dagarna.... "Three is the magic number..."
Men jag hade så sjukt kul och grabbarna var så jävla bra!
Sen fick jag sällskap av Chris till Gullmars. Efter att han gått på sin buss var det tio minuter kvar till min skulle gå. Och jag började bli hungrig. Så jag går till grillen och köper pommes. Asså. Om man jobbar på en bussterminal så borde det vara förbjudet att vara så långsam som den här snubben var. Det tog honom 7 minuter att fixa en kebeb med pommes-låda till killen före. Han försökte typ bygga ett eiffeltorn av fefferonin. ALLT skulle vara perfekt. Han räknade lökringarna och gjorde en smilyface med ketchup.
Sen var det min tur.
Han pratade i en EVIGHET, självklart om vart jag kom i från och vad jag hette och allt det vanliga.
Jag står och nervöst kollar på klockan eftersom jag inte KAN missa den här bussen. Då skulle jag behövt vänta en timme! Och jag var så slut att jag skulle kunnat somna ståendes mitt inne på grillen.
När jag tillslut fått min mat så går jag till hållplatsen. Då är självklart bussen 20 minuter sen.
Det är SVINKALLT, det blåser och jag var skittrött. Jag försöker äta lite men jag orkar inte för pommesen har frusit innan den hinner till min mun.
När bussen ÄNTLIGEN kommer så sover jag hela vägen till Skogås. När jag komer hem vid 2 tiden är jag så trött att jag bara byter om och slänger mig i sängen och slänger lådan med pommes vid TVn.
Jag somnar direkt. Efter vad som känns som en timme vaknar jag och är jättehungrig. Jag kommer på att jag har mat och mitt i natten (may I remind you, I was dragen) ligger jag i min säng och äter kalla pommes med iskall ketchup.
Idag kan jag ju säga att jag hade en huvudvärk och trötthet utan dess like. Men kul, det hade jag minsann!
Kommentarer
Trackback
