Mangobellini - ett sant nöje...

Jag har varit på den först Way Out West festivalen i Göteborg!
Och det var knappt att jag fick tag på festivalpass. Sandra som jag skulle åka med fick bara pass för den andra av två dagar.

Jag kommer till Götet och checkar in på mitt hotell. Sen drar jag till festivalen. Jag är ju själv först dagen. När jag kommer dit så måste man byta in sin biljett till ett armband. Och så ställer jag mig i kön till entrén. Där står BARA massa emo-fjortonåringar. Och jag börjar undra om jag kommit rätt. Försöker se mig omkring för att se om nån har "vuxen" banden.
På väg in blir man såklart muddrad och fråntagen sina paraplyn och andra burkar och flaskor.
Inne på festivalområdet går jag ner på gräsområdet till höger och möts av ett jättestort cirkustält, där det fanns en scen. Lite längre fram finns matområdet, bankomat och lite godisstånd.
På vänster sida fanns den sk "stora" scenen och "starköl"-området. Rakt fram fannsen gigantisk skärm och bakom den fanns en till scen.



Salem Al Fakir spelar först så jag går snällt och ställer mig framme vid scenen med massa minderåriga.
Då börjar det regna. Eftersom mitt paraply blivit beslagtaget så har jag bara min tröja. Jag sätter mig ner (och förbannar mig själv för att jag valde en vit, lång tröja att ha på mig) Drar mig adidas tröja över huvudet och hoppas att det ska sluta snart.... Nej nej.. det börjar ÖSA ner regn! Jag blir bara blötare och blötare. Sitter där i en timme typ. När konserten ska börja så slutar det regna helt plötsligt.
Jag hade ju redan sett grabbarna spela två dagar innan på skansen så jag kände igen manuskriptet. Men det är alltid kul att se Salems hip-moves.


Jag var hungrig redan innan jag kom in på området men jag ville se konserten så jag väntade med att äta.
Jag frågar runt om de tar kort NÅNSTANS på området. Men icke. Vid den här tiden har det strömmat in ganska mycket folk, som också var hungriga. och som också märkt att ingen tar kort. Så kön till de TVÅ bankomaterna har börjar ringla sig lång. Och jag menar verkligen lång. 70-80 meter säkert.
Så nu är jag trött, hungrig och framför allt blöt. Men jag ställer mig där och tänker att det går säkert fort.
HA! Sucker! Efter en kvart går ena bankomaten sönder!
Det finns nu bara EN bankomat och 300 pers i kö till bankomaten!

Jag står i den bankomatkön i 2 timmar och 20 minuter!!!
Folk har börjat tränga sig före i kön. Och nu är alla riktigt hungriga och sura. Plus att alla som står i kön missar ju massa konserter.
Precis några personer innan mig så är det några killar som trängt sig.
När en av trängselkillarna ska ta ut pengar så säger bankomaten emot. HAN HAR INGA PENGAR KVAR! MUHAHAHA!
Karma.

När det är min tur så har den andra bankomaten börjat fungera. Och nu börjar det gå rykten om att den inte tar visa kort. Men jag kommer fram. Sätter in kortet, trycker koden, summan. Och till min otroliga LYCKA, det kommer ut pengar! Ka-CHING!
Det var en sjuk lättnad.

Jag sprang och köpte hamburgare och TRYCKTE i mig den som en galning! Satt samtidigt och tittade på Hellakopters på skärmen.


Sen började det faktiskt bli lite tråkigt att vara där själv. Jag träffade verkligen INGEN jag kände.
Nu var klockan 19.30 - ish. Då började det ösa ner regn igen. Vi den här tiden hade de börjat dela ut regn-ponchos till alla. Men jag var ju redan blöt. så det hjälpte ju inte så mycket.

Jag gav upp på den första dagen och gick tillbaka till hotellet.

To be continued....