Mangobellini - ett sant nöje...

Min syster lider av extrem pedanthet. Hela morgonen vid frukostbordet så har hon vällt ut sig sina aggressioner om folk som inte kan diska efter sig och tusen andra saker. Så nu har hon satt igång en städrazzia på övervåningen och dragit in båda mina föräldrar i det.
Jag har tyst och lugnt stängt dörren, i hopp om att hon inte ska komma på att jag finns här nere och ge mig något sjukt tråkigt att göra, till exempel städa badrumsskåpet. Ibland hör jag henne skrika till: "Ååååååhhhh! Vad äckligt! Det ligger en möglig fykant här i kylen!!"
Eller när mamma insisterar på att ta upp sakerna som min syster redan slängt, bara för att vara på säkra sidan om det faktiskt är något som man kanske inta kan behålla ett litet tag till. Jag menar, det KAN ju va så att vi KANSKE NÅN GÅNG behöver den.
Mina föräldrar är såna. De sparar saker "ifall att". Det är därför som vi har hela källaren full med saker som införskaffades innan jag ens var påtänkt. Skitsaker som sparas. En gammal lampskärm från början av 80-talet, gamla trasiga lunchlådor, en gammal stereo som inte fungerar. ETTHUNDRATUSEN videoband med massa dokumentärer och program som pappa spelat in och ALDRIG tittat på igen. Snacka om separationsångest.

Jag kommer nog få dåligt samvete snart och börja städa själv.... Eller nää. Jag ropar på syrran, öppnar dörren så hon kan få se mitt krigszonsrum, så kommer hon börja gråta och städa det åt mig! The perfect plan....