Mangobellini - ett sant nöje...

Jag åkte ut till Södertälje för att festa med F och hans vänner i fredags. Jag kunde ju självklart inte motstå detta erbjudande då det fanns en jacuzzi på området.
Festen ägde rum hemma hos A.

Först skulle grabbarna komma och hämta mig i älvsjö. Min syster skjutsade mig dit så jag kunde få en chans att åka med henne första gången efter att hon skaffat körkort!
Vi väntar i typ en timme. Sen kommer en bil proppfull med folk i.
Jag sätter mig i bilen bredvid tre tjejer. Jag visste att de skulle ta med några småtjejer och jag ville ju inte döma dem på förhand och tro att de var värsta fjortisarna. Men så fort vi börjat åka så kom den ena mest korkade kommentaren efter den andra.
Vi kommer fram och festen sätter igång. Redan när vi kommer dit så har två av tjejerna börjat hitta på lögner åt sina föräldrar om vart de egentligen är någonstans. De ringer kompisar och sen föräldrarna och håller på att smida planer om diverse. De tjejerna, T och L, drar relativt tidigt eftersom de är rädda för att deras brilijanta planer ska spricka.

Kvar blir jag, grabbarna och M. Den här tjejen, M, kan tydligen ALLT om analsex och diverse sexleksaker. Och måste hela tiden dra upp anekdoter om olika sorts sjukdomar man kan få av olika sexlekar. Och varje gång hon kommer med en liten historia så blir det helt tyst.
DESSUTOM insisterar hon på att prata om sin misslyckade blygdläpps-piercing. Plus att hon insisterar på att VISA UPP hennes ärr från denna!
Alla grabbarna är så fruktansvärt äcklade och jag sitter och njuter av att jag inte är 17 längre och måste bevisa något.
Den här tjejen är också den mest korkade jag någonsin träffat. Det kan tilläggas att hon har Big Brother Jessica som idol. När vi skulle bara i jacuzzin så försökte hon få alla att istället springa ner till sjön för att bada där i stället.
Sen går vi in och äter lite. Spelar lite TV spel. Precis i tid för läggdags så blir ju M spyfärdig och springer fram och tillbaka från toalettstolen flera gånger.
Tack och lov så åker hon tidigt nästa morgon.



Jag var tvungen att vara hemma vid 17 tiden eftersom mamma bjudit hem folk på middag.
Jag var helt trasig när jag kom hem. Trött efter två dagars festande. Självklart så kommer ju inte gästerna förrän vid 19.30 tiden. Alla är så hungriga och pappa var tvungen att åka och hämta folket eftersom de inte hittade.
Efter middagen så slog bakfyllan till och jag vart fruktansvärt trött och fick huvudvärk. Men jag var ju tvungen att sitta där och lyssna på det stela småpratet.
Till sist gick de. Och jag fick gå och lägga mig. Jag sov i tolv timmar.

Igår åkte jag in till stan, mötte upp S och shoppade lite. Sen drog jag hem till J där mina andra grabbar skulle ha Prince-kväll. Vi köpte mat och tittade på massa DVD grejer. Riktigt trevligt!
Fast jag märkte då att jag fått mitt straff för att bada i en jacuzzi, utomhus mitt i natten, i november.
Min idiotiska förkylning med hostan from hell är tillbaka.

Ska till läkaren idag. Hoppas att de skriver ut det starkaste de har!!!

Jag hade en riktigt crappig dag igår. Ingenting var rätt.

Jag kom upp från mitt rum nere i hålan och gick in i vardagsrummet för att sätta på TVn. När jag kommer in så är alla soffor BORTA. Det är helt tomt. Jag är extremt morgontrött så jag tror att jag drömmer och går för säkerhets skull ut ur rummet, för att sen gå in igen. Men nej. Jag drömmer inte. De är borta. Jag blir sur.
Jag äter frukost och sen vaknar min syster och mamma. Mamma berättar att vi köpt nya soffor. Samt att det finns en ny regel i huset. Ingenting får förtäras i vardagsrummet.
Jag blir ännu mer sur. Jag har mina rutiner att jag alltid äter frukost där och ser på en halvtimmes TV för att väcka min hjärna. Plus att jag är väl inget barn. Vi är väl vuxna allesammans i huset. Skittöntigt. Så med mitt otroligt dåliga morgonhumör så startar jag ett gräl med mamma.
Förbannad åker jag till skolan.

Och efter den här helgen som varit med jobb och fest så är jag helt slut dessutom. Och efter den festen som var i lördags är jag lite nojjig.... jag säger inget mer om det.

På ensembleledningen ska vi spela gitarr på gehör. Jag har ingen aning om hur den är uppbyggd och därför fattar jag noll. Medans alla andra självklart förstår perfekt. Jag måste fråga flera gånger hur man tar alla ackord när vi går igenom dem. Känner mig som en idiot. Mer frustration och stress.
Sen ska jag ha sånglektion. Det går åt helvete. Jag kan inte ens sjunga upp ordentligt. Jag kan inte slappna av. Min kära sånglärare försöker verkligen att få mig att slappna av. Men ingenting funkar.
Jag för frustrerad för att öva så jag hänger med Patrik och Patrik tills de ska gå och repa och jag ska hem.

När jag kommer hem och ser de nya sofforna blir jag helt förstörd. De är inte alls fina eller personliga och de är GIGANTISKA! Riktiga turk-soffor som tar över hela rummet!! Och stenhårda. Fan!

Och alla dessa känslor som bara gör mig totalt förvirrad och vilse.

Jag bröt ihop. Jag orkar inte mer.

Jag förstår inte varför det alltid måste vara så svårt. Varför kan vi inte bara vara ärliga och sluta spela spel?
En vän gav mig ett fint citat av Lars Winnerbäck en gång:


Det är så sant. Du kan inte bara våga vara ärlig och säga vad du egentligen vill. Och jag är för rädd för att veta.
Du säger en sak, men gör en helt annan.
Jag orkar inte vara den som alltid tar initiativet eller visar någon form av intresse. För vad jag än gör så känns det som om jag gör fel! Vad jag än gör, blir för mycket. Och gör jag ingenting, så är jag helt bortglömd. Så vad fan ska jag göra?! Vart går gränsen?
Jag avskyr den här förvirringen och osäkerheten. Det är inte jag.

Du snackar bara skit.
Och du kommer att förlora.

Igår kväll mötte jag upp F och hans kompisar för att fira en av deras polare. Alla skulle mötas på Balthazar på Söder. Självklart, eftersom ingen kommer in någon annanstans! Den enda som fyllt 20 var ju han som skulle firas! Mormorsskämten flyger till höger och vänster...

MEN när vi väl ska beställa i baren så är JAG den enda som måste visa leg! Trots alla babyfaces runt omkring!
Så först bli jag mobbad för att jag är typ äldre än alla sammanlagt och sen blir jag hånad för att jag ser ut att vara inte dag över 12!

Förvirrad minsann...

Woho!
Lov!
Güüüd vad skönt!

Jag är iof fortfarande lite småförkyld. MEN det ska inte stoppa mina äventyr!
Det började ju väldigt trevligt.
Jag vaknade kl 13, åt frukost och kollade på Herkules (Disney) med min syster. Fantastisk film måste jag säga.
Dagen kommer väl fortsätta med att jag Facebookar och... ja. hmm inte så mycket annat... Jag menar. Jag har ju lov trots allt.

Men! Imorgon kommer en höjdpunkt! Jag ska få äran att umgås med kära Erikboy. Lite vin, en bra film.
Det ser jag fram emot!

Grattis till Moa och Hanna som blivit sambos!
Kärlek!

Jag orkar inte mer! Nu har jag gått och varit förkyld och haft hostan from HELL i mer än en vecka!
Jag har prövat alla olika sorts häxbrygder och mediciner och inget hjälper! Jag blir tokig!
Jag kan ju inte göra nånting ordentligt i skolan. Nackdelen med att vara sångare är att så fort man blir sjuk så är det ju kört. Du kan ju inte göra annat än att vänta tills det blir bra....
Och jag kan inte vänta!

Jag går runt med lock för öronen och måste be folk upprepa allt de säger som en gammal nucka! Jag behöver en dån där tratt som åldringar har:

För några veckor sedan åkte jag hem rätt sent från skolan. Skittrött och allmänt sur på livet.
På tåget kliver det på tre Lugna Gatan killar jag tänker inte så mycket på det. De ställer sig vid dörrarna.
Jag sitter och lyssnar på min musik. Minding my own business.
Helt plötsligt får jag en bluetooth förfrågan på mobilen av någon som kallar sig för "Bertil von Cleepers".
Jag tittar lite försiktigt runt omkring mig. Men det sitter bara massa pensionärer överallt och (för att generalisera vilt) de verkar inte vara så tekniska.
Trycker bort det. Men får en till förfrågan direkt. Det här pågår i typ 5 minuter.
Då får jag nog och vänder mig om för att se vem idioten är. Jomenvisst. Bertil Von Cleepers är ju självklart en av Lugna Gatan killarna som står och glor med mobilen riktad åt mitt håll. Jag slänger en ilsken blick och trycker bort det igen. Sen ska jag tack och lov gå av så jag slipper snubbens sjuka omogenhet.

Idag är jag på väg hem på pendeln efter en lång fika med Patrik. Träffar Annie på perrongen, sitter och pratar på tåget.
Helt plötsligt händer det igen. En bluetooth förfrågan av någon som kallar sig för "Krugge" eller nåt sånt. Jag trycker bort det. Fortsätter konversationen.
Det händer igen. Den här gången är det BERTIL VON CLEEPERS igen!
Nu tittar jag upp. Ser fyra Lugna Gatan killar står och fipplar med alla sina mobiler.

Jag fattar inte hur psyket fungerar på dessa idioter. Tror de seriöst att ett bra sätt att flirta med någon är att skicka bilder via bluetooth på pendeltåget? Vad tror han att jag ska göra sen? Tror han att jag ska följa med honom hem eller nåt när han inte ens har mage att gå fram till mig och snacka med mig som en normal person? Det måste verkligen vara den absolut sista hjärncellen i killens skalle som vaknade till liv på något sätt och sa: "Ja! Jag har en bra idé!"
Idjööt.

I Lördags var jag på München Bryggeriet för att se Calle Real! Ett tio-manna band som spelar timba.
Kvällen började ju bra med att alla som jag skulle gå med ställde in och var sjuka eller hade andra planer. Så jag drog dit själv. Tänkte att jag känner ju ändå två i bandet och jag vill ju verkligen se spelningen så vad spelar det för roll om ingen annan vill gå!

Jag kommer dit och bandet sitter och super på en krog på söder nånstans... Det var ju inte så peppat att vara där själv, men samtidigt är det väldigt kul att för en kv'll bara betrakta.
MEN så småningom så började folk röra sig ut på dansgolvet i sora salen där de skulle spela. DJ:n spelade Salsamusik och var tydligen ett väldigt stort fan av låtar omgjorda TILL salsa. Jag hörde under den första timmern salsa-versionen av: Für Elise, Rosa Pantern-temat och nån James Bond låt...

Det tog ett bra tag innan de började spela. Vid den här tiden var dansgolvet fullt och alla tjejer blev snurrade till höger och vänster...
Ja just det: Kan tilläggas att jag inte kan dansa Salsa! Så jag var kvällens Wallflower...!

När de väl började spela så var det ett riktigt drag! De var sjukt bra. DÅ stod jag inte still en sekund!
De körde ett set, sen var det paus. Jag gick ut en stund och kom tillbaka. Blev raggad på av en grek som inte pratade svenska.
Sen spelade de ett set till. Efter det så gick jag omkring och letade efter mina vänner. Men jag hittade inte en enda.

Gick in i en annan del av lokalen där de hade ett dansgolv som de spelade just timba på. (Ute på stora golvet spelade de Salsa).
Där sprang jag på basisten i bandet. Han drog den mest uttjatade repliken en musiker kan dra: "Jag såg dig från scenen...". Ja, det är klart du gjorde...
Sen skulle han dansa med mig och DROG ut mig på dansgolvet. Mannen kan inte dansa. Och han var fruktansvärt full. Det var inte dans. Det var mer som att han försökte använda mig som stöd för att inte däcka.
Sen började han verkligen trycka sig emot mig och då fick jag nog och ursäktade mig med att jag skulle leta efter mina vänner.

Gick ut till stora dansgolvet. Där började en annan kille ragga. Han började såklart med att fråga om jag ville dansa. Nej.
Sen så började han berätta om att han och hans kompis som är ingenjörer har kommit på en teori om att det bara finns 100 personer i den här stan som man kan vara kompatibel med. Inte mer.
Han började med att fastställa att det bor 1 miljon i den här stan. Sen börade han dra bort fler och fler. En halv miljon är av det andra könet, 100.000 är mellan 20-26 år, 40.000 är upptagna, 10% är gay osv.
Han malde på och malde på. Han hette förresten typ Herman eller nåt.
Till slut så kom han fram till sitt resultat. Jätteintressant. Verkligen.

Jag fick till slut tag på mina vänner som satt nere på backstage området och söp ner sig.
Nu var kl snart 4 på morgon och stället skulle stänga. Då passade vi på att gå upp och dansa. Min vän: M lärde mig att dansa lite Timba. Vilket var jättekul!

Stället började stänga.
Jag drog hem. Bandet stannade kvar. Kom hem kl 5.
Efter 3 timmar gick jag upp för att gå till jobbet...

Det är väldigt svårt att få ur sig något bra här när man är så extremt bakis som jag är. När jag skriver så låter tangenterna som om en indian står och slår på en trumma vid mitt öra. Bah!

Igår var jag ialla fall på 25 års kalas ute i Tallkrogen. Det var herr Verner som fyllde år (fast han fyller år på måndag egentligen). Och det var flickvännen Anna som hade ordnat ALLT med hela festen! Såg till så att folk hjälpte till och hon fick dit säkert 50 pers på hela kvällen!

Det började med att jag kom dit och de få som hade kommit satt och tittade på Idol medan Verner och Annas bror befann sig på golvet för att skruva ihop ett bort och fyra stolar!
       

Sen blev det åka av! Fest hela natten! Det var mycket nytt folk för mig så det var bara att babbla på.
Verner satt på ett BBC natur program (fast med itunes musik på istället för prat) på HD TVn som gick hela kvällen. Det såg ut som en skärmsläckare och man blev helt hypnotiserad. Så alla fastnade där nån gång under kvällen.

Sen blev det lite dimmigt....



Ikväll ska jag på inflyttnings-tjejmiddag i Bagis hos Kicki.
Ska bli kul att snacka skit och skratta hela kvällen!

En ny vecka på RML. Som började i total misär för min del. Vi ska spela en lätin låt av Carlos Vives. Låten heter "Fruta Fresca" = Färsk Frukt.

Hela förra veckan satte jag den perfekt. Men helt plötsligt har jag fått hjärnsläpp sedan i måndags och jag KAN bara inte sätt introt i låten. Den är lite svår och komma in i och jag försöker verkligen. Men jag blev så fruktansvärt besviken på mig själv när jag inte satte det. Och jag kände mig som en bloody idiot. Faktiskt.
Och eftersom självförtroendet dyker ner i botten så klarar jag ju absolut inte att sätta början och det stör mig något fruktansvärt! FAN! Jag är i en grym ensemble och jag känner bara att jag förstör! GAH!

Sen skulle jag träffa Moe-Moe hemma hos henne på Kungsholmen. När jag går från Fryshuset regnar det inte så farligt mycket. Bara vanligt Sverige-regn. Men när jag väl är där så öser det ner! Det forsar fram en syndaflod längs gatorna och jag är såklart, trots mitt paraply, dyngsur, i alla fall om fötterna. Man borde ha en "Emergency Surfboard" för såna här situationer...
När jag väl har kommit in i relativ värme och blivit på lite bättre humör så skriker jag åt vädergudarna att de ska låta det sluta regna i åtminstånde en halvtimme. Och se. När jag och Moa kommer ut så duggar det bara lite.
Så vi går till Thélins och häver kaffe men blir ändå inte pigga (hon jobbar natt, jag frustrerad och utpumpad i en replokal).

Och idag började ju Idol... Jag måste säga att det är alltid lika kul att se på folk som gör bort sig. Efter 4 år av detta program borde de ju veta att de kommer bli hånade, torterade och rullade i fjädrar om de inte kommer med något vettigt. Sen måste jag också säga att jag älskar Carina Berg! Wunderbar!

Så var första veckan på Rockmusikerlinjen slut. Och det är jag med! Fast med en sjuk känsla av otrolig glädje!
Hela veckan har vi blivit pumpade med information om skolan. Vi har haft föreläsningar på förmiddagen och rep på eftermiddagen.
Jag måste säga att jag är så stolt över min ensemble grupp som lyckades repa in 6 låtar på tre dagar! Ni är bäst!

Jag har precis som alla andra i vår stora klass på 50 elever inte lärt mig allas namn. Jag tror att jag har hälsat på samma kille tre gånger nu och ingen av oss har känt igen varandra!

Igår var jag helt slut när jag kom hem. Men då ringde Aino och påminde mig om att Autopilot Society hade spelning på Mosebacke. Och det är ju klart att jag blir pepp och vill gå och supporta mina MQ vänner. Så jag möter Aino där och vi går in och börjar peppa. "No drinking on a schoolnight" borde det stått i min panna. Ingen bra idé att häva efter att man haft en föreläsning på TRE timmar och sen låst in sig i en replokal i tre timmar till de senaste tre dagarna.... "Three is the magic number..."
Men jag hade så sjukt kul och grabbarna var så jävla bra!

Sen fick jag sällskap av Chris till Gullmars. Efter att han gått på sin buss var det tio minuter kvar till min skulle gå. Och jag började bli hungrig. Så jag går till grillen och köper pommes. Asså. Om man jobbar på en bussterminal så borde det vara förbjudet att vara så långsam som den här snubben var. Det tog honom 7 minuter att fixa en kebeb med pommes-låda till killen före. Han försökte typ bygga ett eiffeltorn av fefferonin. ALLT skulle vara perfekt. Han räknade lökringarna och gjorde en smilyface med ketchup.

Sen var det min tur.
Han pratade i en EVIGHET, självklart om vart jag kom i från och vad jag hette och allt det vanliga.
Jag står och nervöst kollar på klockan eftersom jag inte KAN missa den här bussen. Då skulle jag behövt vänta en timme! Och jag var så slut att jag skulle kunnat somna ståendes mitt inne på grillen.
När jag tillslut fått min mat så går jag till hållplatsen. Då är självklart bussen 20 minuter sen.
Det är SVINKALLT, det blåser och jag var skittrött. Jag försöker äta lite men jag orkar inte för pommesen har frusit innan den hinner till min mun.
När bussen ÄNTLIGEN kommer så sover jag hela vägen till Skogås. När jag komer hem vid 2 tiden är jag så trött att jag bara byter om och slänger mig i sängen och slänger lådan med pommes vid TVn.
Jag somnar direkt. Efter vad som känns som en timme vaknar jag och är jättehungrig. Jag kommer på att jag har mat och mitt i natten (may I remind you, I was dragen) ligger jag i min säng och äter kalla pommes med iskall ketchup.

Idag kan jag ju säga att jag hade en huvudvärk och trötthet utan dess like. Men kul, det hade jag minsann!

SÖNDAG:

Så var det slut på det roliga och dags att åka hem.
Jag gick ner till restaurangen. Åt av den gudomliga hotellfrukost- buffén. Sen packade jag allt. Låste in väskan på Centralstationen och gav mig ut för att leta efter ett par sneakers som jag sett en tjej ha på sig på festivalen. Hon sa att hon köpt dem på Karltex i Haga.
Ok. Jag hittar inte allt i Göteborg. Men jag listade ut att Haga måste ju vara vid Hagakysrkan i allafall.
Så jag tog spårvagnen dit och började leta. Jag frågade lite folk som ledde mig rätt. Jag köpte två par sneakers av en riktig trevlig (och söt) kille! Som också varit på WOW...


Glad och nöjd med ganska bra tid över tills flyget skulle gå, gick jag till centralstationen och väntade på flygbussen.
När jag kom till flygplatsen satt jag utanför och väntade.
Vilka är det då som kommer gåendes? Jo, Teddybears, med Rodrigo i spetsen som skriker "Englandsettan!!" och pekar på Kleerup hela tiden. Jag tackar för en sjukt bra spelning.
När jag senare ska köpa kaffe så kommer de och tränger sig för att köpa öl. haha.

När jag sen står i kö för att gå på flyget så hör jag konstiga tysta visslingar. Som när nån försöker vissla fast det blir kostiga "shh"- ljud. Jag tittar åt sidan och där står det " a thing" bredvid mig. Jag vet inte hur jag ska förklara.
Den här kvinnan, som ser ut som en man med kort svart hår, har på sig jeans, en urtvättad rosa t-shirt och jeansjacka. Samt en urtvättad blå påsväska. OCH "Jeans-dressed-She-male" hade SKÄGG!
Hon står och har konstiga touretts-ljud för sig själv. Sen står hon och tittar rakt ner i min påse med nya skor! Jag ger henne en Johan Glans "MU"- blick. Hon vänder sig tillbaka. Och fortsätter låta som en trasig visselpipa. Jag låter "henne" gå på flyget före mig, för jag vill vara säker på att inte sitta bredvid henne.
Men när jag kliver på planet så har jag bara valet att sitta på andra sidan gången om "henne".
Tack och lov så kommer det ett gäng och byter plats med henne så nu sitter hon längre bak. Men under hela flygturen kan jag, trots lock för öronen, höra ljuden.

Jag säger bara:
Home sweet home och Stockholm i mitt hjärta.

/S

Andra dagen på Way Out West mötte jag upp Sandra och Elin.
Det var helt fruktansvärt varmt!

Alla vi hade tagit på oss helt fel kläder eftersom SMHI sa att det skulle regna. Det var 30 grader varmt och sol!

Jag har varit på den först Way Out West festivalen i Göteborg!
Och det var knappt att jag fick tag på festivalpass. Sandra som jag skulle åka med fick bara pass för den andra av två dagar.

Jag kommer till Götet och checkar in på mitt hotell. Sen drar jag till festivalen. Jag är ju själv först dagen. När jag kommer dit så måste man byta in sin biljett till ett armband. Och så ställer jag mig i kön till entrén. Där står BARA massa emo-fjortonåringar. Och jag börjar undra om jag kommit rätt. Försöker se mig omkring för att se om nån har "vuxen" banden.
På väg in blir man såklart muddrad och fråntagen sina paraplyn och andra burkar och flaskor.
Inne på festivalområdet går jag ner på gräsområdet till höger och möts av ett jättestort cirkustält, där det fanns en scen. Lite längre fram finns matområdet, bankomat och lite godisstånd.
På vänster sida fanns den sk "stora" scenen och "starköl"-området. Rakt fram fannsen gigantisk skärm och bakom den fanns en till scen.



Salem Al Fakir spelar först så jag går snällt och ställer mig framme vid scenen med massa minderåriga.
Då börjar det regna. Eftersom mitt paraply blivit beslagtaget så har jag bara min tröja. Jag sätter mig ner (och förbannar mig själv för att jag valde en vit, lång tröja att ha på mig) Drar mig adidas tröja över huvudet och hoppas att det ska sluta snart.... Nej nej.. det börjar ÖSA ner regn! Jag blir bara blötare och blötare. Sitter där i en timme typ. När konserten ska börja så slutar det regna helt plötsligt.
Jag hade ju redan sett grabbarna spela två dagar innan på skansen så jag kände igen manuskriptet. Men det är alltid kul att se Salems hip-moves.


Jag var hungrig redan innan jag kom in på området men jag ville se konserten så jag väntade med att äta.
Jag frågar runt om de tar kort NÅNSTANS på området. Men icke. Vid den här tiden har det strömmat in ganska mycket folk, som också var hungriga. och som också märkt att ingen tar kort. Så kön till de TVÅ bankomaterna har börjar ringla sig lång. Och jag menar verkligen lång. 70-80 meter säkert.
Så nu är jag trött, hungrig och framför allt blöt. Men jag ställer mig där och tänker att det går säkert fort.
HA! Sucker! Efter en kvart går ena bankomaten sönder!
Det finns nu bara EN bankomat och 300 pers i kö till bankomaten!

Jag står i den bankomatkön i 2 timmar och 20 minuter!!!
Folk har börjat tränga sig före i kön. Och nu är alla riktigt hungriga och sura. Plus att alla som står i kön missar ju massa konserter.
Precis några personer innan mig så är det några killar som trängt sig.
När en av trängselkillarna ska ta ut pengar så säger bankomaten emot. HAN HAR INGA PENGAR KVAR! MUHAHAHA!
Karma.

När det är min tur så har den andra bankomaten börjat fungera. Och nu börjar det gå rykten om att den inte tar visa kort. Men jag kommer fram. Sätter in kortet, trycker koden, summan. Och till min otroliga LYCKA, det kommer ut pengar! Ka-CHING!
Det var en sjuk lättnad.

Jag sprang och köpte hamburgare och TRYCKTE i mig den som en galning! Satt samtidigt och tittade på Hellakopters på skärmen.


Sen började det faktiskt bli lite tråkigt att vara där själv. Jag träffade verkligen INGEN jag kände.
Nu var klockan 19.30 - ish. Då började det ösa ner regn igen. Vi den här tiden hade de börjat dela ut regn-ponchos till alla. Men jag var ju redan blöt. så det hjälpte ju inte så mycket.

Jag gav upp på den första dagen och gick tillbaka till hotellet.

To be continued....

Jag har inte skrivit på länge. I know. Men jag tappade stinget lite kände jag. Det blev inte bra. Så nu har jag kommit tillbaka från min konstpaus och ska skriva igen!
Plus att jag har typ inte gjort nånting annat än att jobba vareviga dag! Gah!

Men jag ska inte skriva nu. Jag har precis kommit hem från Way Out West i Göteborg och är slutkörd. Och jag ska skriva ALLT om det. Men jag vill att det blir bra så därför får det vänta nån dag eller två. För jag måste tillbaka till jobbet igen. Ni är väldigt välkomna dit om ni vill på semester till tropikerna. Det är nämligen 28 grader varmt på mitt jobb. Luftkonditioneringen skickar ut VARM LUFT. Och ingen vill komma och laga. Svetten rinner, spotlightsen från taket värmer ännu mer kunderna klagar, barnen klagar, JAG klagar. Tillochmed chefen klagar.
Jag vet att det är inne med hela "Global Warming" grejen. Men det här är ju löjligt.

Jag har på senare tid haft otaliga diskussioner om mitt jobb med nya och gamla vänner.
Alla som hör att jag jobbar i en viss butik, tycker att det låter så "soft" och coolt att jobba med kläder. Jag är underklädesansvarig just nu. Killarna tycker att det måste ju vara kul att hjälpa andra killar som kommer in och ska köpa underkläder till sina tjejer och frugor.
Jag måste ju då ta och förklara för alla er varför det INTE är något kul alls!

Ok. Tänk er att det kommer in en riktig pudding. Och eftersom 98.5% av alla som handlar hos mig är skrynkliga gamla tanter, så är den här puddingen ett jaktbyte.
Så kommer han gående emot mig och ler, (allt detta händer i slow-motion) kommer fram och frågar om hjälp att handla till sin tjej! Hur kul är det på en skala?!

Sen har vi medelålders mannen som ska handla något, fort som fan, till frugan. Eftersom hon fyller år idag och mannen kommer på det en halvtimme innan vi ska stänga.
Jag frågar vad han behöver hjälp med. Han säger att vill hitta något snyggt till frugan.
Jag frågar om han vet vilken storlek hon har. Det är då det händer.
Den äckliga gubben som är gammal nog att vara min far, tittar på mig, nerifrån och upp. Och stannar blicken vid mina bröst och ser ut som om han försöker använda sin röntgenblick!! Sen kommer han på sig själv och säger "Lite större än du ungefär..."

Kan man BLI mer förnedrad?!

Om ni vill se vad jag hade för mig på midsommar så finns det sjukt mycket bilder (jag tog tills kameran strejkade!) på:

http://skalabanan.bilddagboken.se

Krami

Min syster ska åka till Cypern och kollade upp vad man inte får ta med på flyget:

 - Industriella bult- och spikpistoler.
 - Armborst.
 - Slangbellor.
 - Harpuner och pilgevär.
 - Slaktmasker.
 - Yxor.
 - Harpuner och spjut.
 - Köttyxor.
 - Macheter.
 - Svärd
 - Kaststjärnor.

Fan. Hennes karriär som ninja kan ta slut närsomhelst.